Jag har varit på sy-LAN i helgen. Det är så härligt att packa bilen full av sygrejer, åka iväg till en trevlig bygdegård nånstans, sitta och sy och prata med andra synördar en hel helg. Man behöver inte tänka på mat. Nina som ordnar sy-LANen som jag brukar vara med på ser till att det finns frukost på lördan när man kommer, förmiddagskaffe, lunch, eftermiddagskaffe, middag, kvällskaffe och sen frukost, förmiddagskaffe, lunch och avslutningskaffe innan vi packar ihop våra grejor på söndan. Hinner ni verkligen sy något undrar du kanske? Jajamän. Själv sydde jag två klänningar – en som jag ska ha till påsk (har man julklänning måste man ju ha en påskklänning, eller hur?)
och en som jag kanske ska ha när jag ställer ut Fendi. Fotot gör tyvärr inte den fina färgen rättvisa, hoppas kunna ta en bättre bild när klänningen har fått knappar. Den är sydd i råsiden så den borde kännas behaglig och skön mot kroppen även om man blir svettig och nervös på första hundutställningen. Den som visar upp hunden ska helst vara klädd i släta, omönstrade kläder i neutrala färger så att det är hunden man tittar på, och inte handlern. Hängde upp klänningen ostruken på provdockan när jag kom hem från lanet, hade för mig att siden inte skrynklar så mycket, men kanske hade jag fel.
Klänningen har sidfickor för hundgodiset, sprund på ärmarna …
och i sidsömmarna – här fotograferat från insidan av plagget för att steglappen ska synas. Det är en liten kvadrat, vikt på diagonalen som man syr fast där sprundet slutar för att minska belastningen på sidsömmen. Kan ju vara bra när man springer runt med lilla voffsingen i utställningsringen.
Jag hann göra två knappar innan det var dags att packa ihop och åka hem.
Här är ett axplock av vad de andra gjorde:
Vi har alla våra favoritprojekt – Åsa syr gärna lappteknik. I år blev det en påsklöpare.
Anna gillar också lappteknik. Hon sydde block med rävar och kaniner som tillsammans med igelkottar och ugglor ska bli ett barntäcke.
Nicole sydde handdockor till dagiset hor jobbar på.
Barbro sydde helt underbara små kläder till sitt barnbarn.
Jag glömmer alltid något hemma. Den här gången var det inte så illa: saknade blyertspenna, markeringspapper och sporre. Värst var det den gången jag glömt gaspedalen till symaskinen och Uffe fick komma med den. Kanske skulle jag redan ikväll skriva upp allt som är bra att ha med på sy-LAN inför nästa – så att man har en checklista att bocka av när man packar bilen. Den här kantpressen hade jag i alla fall med den här gången. Jag fick den i julklapp av min far. Han har själv gjort den. Vi var många som hade nytta av den den här helgen.
Fendi och jag 